Galet bra.. ;)
Hans tankeverksamhet stelnade. Apan. Apan satt på fönsterbrädet, med cymbalerna lyfta till slag. Hal kände hur hjärtat stod blickstilla i bröstet och sedan plötsligt började galoppera. Det flimrade för ögonen på honom och hans dunkande huvud började värka ursinnigt.
Den hade rymt ur resväskan och stod nu på fönsterbrädet och grinade mot honom.
Du trodde att du hade blivit av med mig, eller hur? men det har du trott förr, eller hur?
ja, tänkte han illamående. ja, det har jag.
-Pete, har du tagit fram apan ur väskan? frågade han, trots att han redan visste svaret. han hade låst väskan och stoppat nyckeln i sin överrocksficka.
Petey kastade en hastig blick på apan och någonting - hal tyckte det såg ut som om han blev illa till mods - gled över ansiktet på honom.
-Nej, sa han, mamma ställde den där.
- Gjorde mamma?
-Jo, hon tog den från dig. Hon skrattade.
- tog den ifrån mig? Vad pratar du om?
- Du hade den hos dig i sängen. jag höll på och borstade tänderna med Dennis såg det. han skrattade också. han sa att du såg ut som en liten unge med en teddybjörn.
Hal tittade på apan. Hans mun var för torr för att han skulle kunna svälja. Hade han tagit den med sig i sängen?
i sängen?
Skulle han ha haft den där äckliga pälsen mot kinden, kanske mot munnen, de där ögonen stirrande ned i sitt sovande ansikte, de där grinande tänderna vid halsen?
Mot halsen. GODE GUD.
"förskräckliga apan av Stephen King"
